Olympiastadions torn

Tornets historia

Arkitekterna Toivo Jäntti och Yrjö Lindegren som ritade Olympiastadion, placerade tornet som vakt för huvudingången. Förr i tiden kallades stadiontornet för maratontornet. Tornet förknippades då med den symboliska uppfattningen, att när det uppenbarade sig i löparnas synfält, var det ett tecken för dem om att slutrakan hade börjat och uppmanade dem till en hård sista spurt. Man ämnade tända den olympiska elden i stadiontornet redan år 1940. Spelens organisationskommitté beslöt att avstå från arrangemanget av XII olympiaden, eftersom världssituationen var sådan, att det inte fanns förutsättningar för att ordna spelen. På våren 1941 stängdes tornet från publiken och reserverades under åren av det andra världskriget för bruk som spaningsstation för Helsingfors luftvärn. Stadiontornet var en viktig del av vårt lands luftförsvar under krigsåren 1941-1944. Tornet återöppnades inte för publiken före 3.3.1945, efter att det andra världskriget hade tagit slut. Tornet fick under detta årtionde också en ny allegorisk betydelse, när tornet på 40-talet förmedlade en inbjudan till idrott för landets ungdom. Stadiontornets mest betydelsefulla festdag firades 19.7.1952 då den olympiska elden tändes i toppen av tornet av den finska storlöparen Hannes Kolehmainen. Elden transporterades upp till Kolehmainen i tornet av fyra unga idrottare längs tornets yttre trappor. Facklan överlämnades åt de unga vid tornets fot av Paavo Nurmi, som strax innan hade tänt elden i skålen på fältet. Elden i tornet släcktes 3 augusti då spelen avslutades.

Tornet besöktes aktivt även efter OS-året och den miljonte besökaren var uppe på toppen år 1953.

I början av år 1957 placerades det en mikrovågslänk för bildtransmission i tornet och Yle förmedlade via tornet de första testsändningarna 15.3.1957. Tornet möjliggjorde alltså landets första televisionssändningar. Till en början kunde man följa med televisionssändningarna enbart i huvudstadsregionen, eftersom sändaren i tornet nådde endast ett avstånd på 50 kilometer från tornet.

I tornet har det firats otaliga vardagens feststunder och även flera äktenskap har fått sina startskott i höjden av 72 meter. Det senaste paret vigdes på toppen 11.11.2011.

Stadiontornets hiss har alltid byggts och installerats av Kone Hissit Oy (tidigare Hissfabriken Kone). Den första tornhissen år 1938 åkte upp till cirka 65 meter med hjälp av en operatör på lite under en minut och utan operatör på en minut och 35 sekunder. Den nya hissen som installerades år 1966 var då landets snabbaste personhiss. Dess hastighet var 3 meter i sekunden, så att den förde upp till tornet med beaktande av bromstiden på ca 30 sekunder. Den nuvarande hissen, som förnyades 2011, åker upp till höjderna på 37 sekunder.

Uppe i tornet har många frågat: “Svajar det?”. Enligt informationen från byggarna har tornet en beräknad flexibilitet för hög vind på 0,5-0,8 centimeter.

Olympiastadions torn har bevarats genom decennierna som ett framstående besöksmål.